Åter på jobbet igen.
Första dagen på en vecka. Men ja klarade hela dagen. Lite stolt för att ja klarade det. Men nu är ja trött i hela kroppen å tårarna vill inte sluta rinna. LG ligger uppe sjuk, så ja håller mig nera för att han inte ska se. Vet att han å många andra anser att när man jobbar dagtid som ja gör blir man inte så här slut i kroppen. Nu har ja visserligen värk i lederna oxå. Men det ät tröttheten som är värst. Varför kan ja inte orka som alla andra. Blir totalt slut när jag kommer hem från jobbet. Åh det är ju som det sägs. Det är inte tungt å jobbigt att sortera tvätt, laga middag, byta i diskmaskinen mm. Men min kropp tar slut å ja bara orkar inte. Då kommer tårarna. Som ja har svårt att dölja. I dag har ja faktiskt rökt, ska ja erkänna. Inte bra. Nää ja vet. Men det var mitt sätt i dag att hålla tårarna borta. Att få stå där med ciggen i handen å bara få vara en stund. Börjar fundera om det är mitt huvud skiten sitter i. Om det är dax för psyk.