Trollis tankar och vardag.

Något jag har frågat mig många gånger här nu. Är det verkligen värt att lägga ner all energi man har för någon annan? Jag vet inte om jag orkar mer. Kämpa för att klara skolan. Jobba så mycket det bara går. Städa och sköta hemmet. Ställa upp och vara där för barnen. Köra till jobb och fritidsintressen. Vara en bra sambo, som helst går runt och är kåt jämt (nått jag har svårt att orka med att vara) Åh hela tiden vara glad och aldrig trött. Kämpar hela tiden mot ångesten och skuldkänslorna av att inte vara tillräckligt bra. Allt glider mig ur hdänderna.  Känslan av att snart är jag ensam igen kommer oftare. Oroar mig ofta för framtiden och hur jag ska klara ekonomin. Frågan är: Är det verkligen värt att kämpa vidare???

Nu har den jobbiga perjoden med all stress och tankar kommit i kapp mig. Jag kan inte sova. Vet inte hur jag ska.komma ur detta. Kan inte rå för att pengar gör att jag får panik. Snart är mina tre terminer med csn lån slut och jag måste gå tillbaka till det vanliga arbetslivet som alla andra. Problemet är bara att jag inte har nått jobb att gå till. Alla säger att jag är då duktig och att jag har kommit långt. I många fall långt före alla andra. Men tyvärr är det ingen som behöver folk och vill anställa mig. Visst, nån timme här och där. Eller om några år. Men hur ska jag överleva fram till dess? Som alla andra har jag räkningar som skall betalas. Jag vet inte om jag orkar gå igenom detta en gång till.