Känslo kall??
Måste bara få tilllägga en känsla ja hade i går.
Var faktiskt ganska lessen då. Det vart en liten diskution med LG igen. Han hade fått besök av sin lille bror på fm. Nått som händer lite då å då. Inget konstigt egentligen. Jo förutom att det alltid händer när ja inte är där.
Hur skulle du då reagera??
För de gånger ja har varit hemma så har han aldrig tid att ta en kaffe eller bara stanna å prata en stund.
Detta gäller även hans övriga familj. Jag har bjudit hem dem till oss flera gånger å ingen av dem har kommit.
Hur ska ja tolka det?? Jag blir faktiskt lessen å känner att det kan ju inte bero på nått annat än mig.
Eller??
Men för LG är detta inget konstigt. Han bara rycker på axlarna å säger att ja inte ska ta åt mig. Att de är så bara. Att de gillar mig mm.
Önskar att han kunde bara förstå mig. Att när ja säger att han ska vända på det hela å tänka sig att det var min familj som gjorde så, hur skulle han känna det.
ord han slår bort å säger bara att ja ee det bästa som har hänt honom å det är allt som behövs.
Detta gör att ja inte känner nått som helst stöd i från honom. Jag trycker undan det ja känner å blir bara kall.
Muren omkring mig börjar åter bli högre å bredare. Det känner ja.
Jag satt här i går kväll å var glad för att ja inte var hemma.
För jag kunde släppa ut det ja kände utan få skuldkänslor av att ja har känslor.
Invecklat det vet ja, men ja hoppas du förstår vad ja menar.
Det som gjorde mig lessen i går var just att han svarade " ja,, förstod att du skulle säga de, så jag tänkte först inte berätta att han varit hit." Det var svaret när ja sa "att nu snöar det snart när Thomas har varit hem i mitt hem å druckit kaffe".
Visst det var kanske inte snällt av mig heller att säga så om hans bror. Vill bara att han ska förstå hur jag känner det.
Var faktiskt ganska lessen då. Det vart en liten diskution med LG igen. Han hade fått besök av sin lille bror på fm. Nått som händer lite då å då. Inget konstigt egentligen. Jo förutom att det alltid händer när ja inte är där.
Hur skulle du då reagera??
För de gånger ja har varit hemma så har han aldrig tid att ta en kaffe eller bara stanna å prata en stund.
Detta gäller även hans övriga familj. Jag har bjudit hem dem till oss flera gånger å ingen av dem har kommit.
Hur ska ja tolka det?? Jag blir faktiskt lessen å känner att det kan ju inte bero på nått annat än mig.
Eller??
Men för LG är detta inget konstigt. Han bara rycker på axlarna å säger att ja inte ska ta åt mig. Att de är så bara. Att de gillar mig mm.
Önskar att han kunde bara förstå mig. Att när ja säger att han ska vända på det hela å tänka sig att det var min familj som gjorde så, hur skulle han känna det.
ord han slår bort å säger bara att ja ee det bästa som har hänt honom å det är allt som behövs.
Detta gör att ja inte känner nått som helst stöd i från honom. Jag trycker undan det ja känner å blir bara kall.
Muren omkring mig börjar åter bli högre å bredare. Det känner ja.
Jag satt här i går kväll å var glad för att ja inte var hemma.
För jag kunde släppa ut det ja kände utan få skuldkänslor av att ja har känslor.
Invecklat det vet ja, men ja hoppas du förstår vad ja menar.
Det som gjorde mig lessen i går var just att han svarade " ja,, förstod att du skulle säga de, så jag tänkte först inte berätta att han varit hit." Det var svaret när ja sa "att nu snöar det snart när Thomas har varit hem i mitt hem å druckit kaffe".
Visst det var kanske inte snällt av mig heller att säga så om hans bror. Vill bara att han ska förstå hur jag känner det.
