Önskan är lika stor som rädslan!!
Så då har ja gjort första passet för denna vecka. Det gick ganska fort faktiskt. Det enda problemet ja har nu är att ja ee alldeles för pigg för att sova.
Lite nervös över vad ja kommer att få för besked i dag med. Hjälp vad lessen ja kommer att bli om detta nu inte går vägen.
Samtidigt så ee ja rädd för vad som kommer att hända om ja får ett bra besked. Kommer ja att vara nöjd då?? Kommer allt kännas bättre?
Är inte så säker längre faktiskt . Gör allt för att inte bry mig om det som varit. Men det känns ändå i hjärtat.
Fattar inte att ja inte kan släppa känslan av avund. Att det en gång var min, men jag fick inte vara med.
Rädslan att ja åter igen ska få stå å titta på. Att det inte blir som ja hela tiden hoppas på.
Vissa saker/känslor kan man bara inte skaka av sig.
Varför kan ja inte bara njuta om allt går bra??
Lite nervös över vad ja kommer att få för besked i dag med. Hjälp vad lessen ja kommer att bli om detta nu inte går vägen.
Samtidigt så ee ja rädd för vad som kommer att hända om ja får ett bra besked. Kommer ja att vara nöjd då?? Kommer allt kännas bättre?
Är inte så säker längre faktiskt . Gör allt för att inte bry mig om det som varit. Men det känns ändå i hjärtat.
Fattar inte att ja inte kan släppa känslan av avund. Att det en gång var min, men jag fick inte vara med.
Rädslan att ja åter igen ska få stå å titta på. Att det inte blir som ja hela tiden hoppas på.
Vissa saker/känslor kan man bara inte skaka av sig.
Varför kan ja inte bara njuta om allt går bra??
