Ingen ork, men otroligt rastlös. Tankar som snurrar.
Magen känns bättre. Fast som vanligt är orken borta tyvärr. Allt ja gör känns tungt. Försöker att göra lite är hemma bara för att inte tankarna ska rulla på i mitt huvud.
Just nu är det som ja håller på att ramla ner i ett svart hål. Kämpar för att hålla mig över yta.
Har svår att hålla ordning på mina tankar.Att få allt att i rätt ordning.
Det ee som på film när allt bara snurrar runt runt huvudet. Vill ju inget annat än att njuta av det liv ja har. Å slappna av.
Kunna skita i det som varit å gå vidare. Men oftast så kommer det nån som hela tiden påminner mig å drar i såren som gör allt för att läkas.
Det sägs att tiden läker alla sår. Men hur ska det kunna läkas om man hela tiden får såren upprivna?
Just tilliten till andra. Hatar att ja hela tiden inte litar på vad andra säger till mig. Drar hela tiden öronen åt mig. Försöker att inte göra det. Men som sagt. När ja äntligen slappnar av å litar en mm på någon så visar det sig strax efter att ja inte skulle ha gjort det.
När ska detta ta slut??
Just nu är det som ja håller på att ramla ner i ett svart hål. Kämpar för att hålla mig över yta.
Har svår att hålla ordning på mina tankar.Att få allt att i rätt ordning.
Det ee som på film när allt bara snurrar runt runt huvudet. Vill ju inget annat än att njuta av det liv ja har. Å slappna av.
Kunna skita i det som varit å gå vidare. Men oftast så kommer det nån som hela tiden påminner mig å drar i såren som gör allt för att läkas.
Det sägs att tiden läker alla sår. Men hur ska det kunna läkas om man hela tiden får såren upprivna?
Just tilliten till andra. Hatar att ja hela tiden inte litar på vad andra säger till mig. Drar hela tiden öronen åt mig. Försöker att inte göra det. Men som sagt. När ja äntligen slappnar av å litar en mm på någon så visar det sig strax efter att ja inte skulle ha gjort det.
När ska detta ta slut??
