Berg å dalbana.
Det är mitt liv just nu.
Det är inte ens en dag då man känner att man mår bra. Alltid är det nått som gör att paniken kommer i kroppen. Går på nålar just nu.
I somras när vi var på järnvägsmuseet, så läste ja en text.
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg. Det är så ja känner det just nu.
Totalt överkörd.
Lite extra tungt när ja bara får lite pengar från jobbet denna månaden. Vart inte sjukskriven i tid av jobbet. Detta gör att jag nu inte kommer få några pengar från fk. Får nog vänta tills nästa gång de har utbetalning.
Lite tungt nu då.
Sedan har jag en dotter som jag inte vet vad det har tagit åt. Hon vägrar bara prata om vad som är fel. Utan tar den lätta vägen å gömmer sig hos sin pappa.
Det är skillnaden mellan honom och mig. När barnen har varit arg på sin pappa, har de aldrig fått komma till mig förens de har pratat med honom.
Medan han anser att han inte vill tvinga barnen till att prata.
Utan de får gömma sig hos honom. Detta gör mig grymt frustrerad. Allra helst nu när det inte är första gången detta händer.
Känns tungt att bara duga när det behövs köpas saker. Att komma å få mamma att betala.
Just nu kan ja inget annat än att vänta. Väntan på nått man inte vet när det tar slut tar på en.
Det är inte ens en dag då man känner att man mår bra. Alltid är det nått som gör att paniken kommer i kroppen. Går på nålar just nu.
I somras när vi var på järnvägsmuseet, så läste ja en text.
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg. Det är så ja känner det just nu.
Totalt överkörd.
Lite extra tungt när ja bara får lite pengar från jobbet denna månaden. Vart inte sjukskriven i tid av jobbet. Detta gör att jag nu inte kommer få några pengar från fk. Får nog vänta tills nästa gång de har utbetalning.
Lite tungt nu då.
Sedan har jag en dotter som jag inte vet vad det har tagit åt. Hon vägrar bara prata om vad som är fel. Utan tar den lätta vägen å gömmer sig hos sin pappa.
Det är skillnaden mellan honom och mig. När barnen har varit arg på sin pappa, har de aldrig fått komma till mig förens de har pratat med honom.
Medan han anser att han inte vill tvinga barnen till att prata.
Utan de får gömma sig hos honom. Detta gör mig grymt frustrerad. Allra helst nu när det inte är första gången detta händer.
Känns tungt att bara duga när det behövs köpas saker. Att komma å få mamma att betala.
Just nu kan ja inget annat än att vänta. Väntan på nått man inte vet när det tar slut tar på en.
