Trollis tankar och vardag.

Det har verkligen varit en vecka där jag har fått kämpa med humöret å att hålla tårarna borta. Att bli arbetslös och inte ha någon trygghet alls har känts på. Det har varit nära att jag åkt och köpt cigaretter flera gånger. Men än har jag inte gjort det. För jag vet ju oxå att jag kommer hata mig själv om jag nu skulle börja igen. Dessa helvetes tiden vill jag inte gå igenom en gång till. Önskar just nu bara att jag skulle kunna ta en och sedan var det bra. Fast så funkar det ju inte. Allt det jobbiga kommer ju på samma gång. Vikten är ju en av de jobbiga sakerna. Jag står stilla eller så går jag upp i vikt hela tiden. Kläderna sitter som korvskinn på mig. Hatar verkligen mig själv nu. Är bara så där fet ful och äcklig. Nu denna helg har jag bestämt mig för att bara ta det lugnt med allt å ta nya tag på måndag nästa vecka. Men det vill inte min dumma hjärna lyssna på å släppa skiten bara för en stund. Nää då,, den skickar hela tiden ut oro i magen och dåliga tankat, som är svåra...

Idag var jag ner på af och skrev in mig arbetslös. Jag har varit tillsvidareanställd nästan exakt på månaden sedan -98. Nu är jag åter arbetslös och skall stämpla. Nått jag inte ser fram emot. Jag vill verkligen jobba. Vill inte gå hemma. Hoppas att om ett år har jag ett arbete att gå till. Just nu spelar det ingen roll inom vilket område det handlar om, bara det är ett jobb jag och min kropp orkar/ klarar av att göra. Gör nu allt för att tänka positivt och vara glad för det som har hänt. Försöker se till allt som kan vara bra. Vill glömma allt som har med pengar att göra. För det är där som jag kommer få det jobbigast. Nu hoppas ju jag att jag inte ska behöva vänta så länge som till nästa år för att vara tillbaka i arbetslivet. Jag hoppas ju att "han där uppe" ser ner på lilla mig å tycker att det är min tur nu. Och ger mig en liten hjälpande hand. Just nu har inte allt fallit till sin rätta för att jag skall förstå vad allt detta innebär, men jag vet att jag nu måste s...

Jo då var det sista dagen jag var sjukskriven. Åh det är sista dagen som jag är anställd med. I morron är det arbetsförmedlingen som gäller. Då tillhör jag samhällets botten kan man nog säga. Jaa man är ju samhället till last och inte till nån hjälp. Kanske lite hårda ord, men sanning. Vet just nu inte hur jag skall känna med det hela. Jag kan ju inte vara kvar som det är med min kropp just  nu. Åh att vara kvar gör att jag inte kan söka jobb hur som helst. Detta gör ju att jag har bättre möjligheter att komma vidare i livet i alla fall. Åtminstone så intalar jag mig själv det just nu. I morron börjar ett nytt liv för mig. Hoppas bara att det kommer att bli bättre å bättre..

Just nu ser det ganska mörkt ut på den fronten. Jag har fått svar på jobbet jag sökte och jag har åkt ur ansöknings kön eller vad man säger. Jag åkte ut på en gång. =(. Vet nu inte vad som händer med mig nästa vecka eller i framtiden. Har inte så mycket hopp kvar just nu. I morron skall jag åter ringa å jaga på hon på facket å fråga vad som händer. Har lite panik då rå. Det verkar inte som om de bryr sig så mycket. Det är ju visserligen inte deras liv som går åt helvetet. Får inte bryta i hop å tappa orken just nu. Men jag vet inte vart jag skall ta reserverna snart. För nu börjar alla resurser tryta. Finns ju inte så många jobb att söka heller. Man måste ju ha högskoleutbildningar för alla jobb nu för tiden. Nått jag inte har. Ger upp detta livet i dag när det gäller jobb å allt annat skit. Får se när jag orkar ta tag i det hela en annan gång.

Har suttit å räknat på vad jag har för BMI. Det var inte nått roligt svar man fick. Vet att jag har en rejäl övervikt, men just det att jag hade sån hög  siffra visste jag inte. Hm... Undra just om man nu skall försöka komma in å få en sådan här operation. Det kanske kunde hjälpa mig att mista den värsta vikten. Ja nu vill jag inte bli pinsmal. Men fyy så underbart att kunna hamna på en ganska normal vikt. Joo man kanske skulle försöka få en remiss jag med. Vet inte hur jag skall skriva för att få en, men prova kan man ju alltid göra =). Vi har ju diabetes med mm i släkten å blodproppar med för den delen. Ta nu inte detta som om att jag gör allt för att smita undan den lätta vägen. För det gör jag inte. Jag har faktiskt funderat många gånger på just detta, men att jag inte har trott att jag varit så illa på g som jag nu är. Det är ju en stor omställning med allt och jag gör allt jag kan för att gå neråt. Har ju min egna lilla teori hur jag nu skall klara av detta. Men samt...

Nu är det bara en vecka kvar på min sjukskrivning. Vet just nu inte vad som kommer att hända med mig efter söndag. Ringde i dag till kvinnan som skall hjälpa mig med detta. Åh nu visar det sig att hon inte har gjort nått. Det är nästan 2 mån sedan jag tog kontakt med henne för att få hjälp, när jag visste att detta skulle hända. Nu är jag där å inget är gjort. Gissa om jag fick panik ett tag. Vad skall jag leva av?? Hur skall jag överleva?? Pengar är inte allt, men man kan inte leva utan dem heller. Varför kan det inte bara få flyta?? När man får en sak att rulla, kommer nästa å jäklas. Det är ju bara att sätta sig snällt och vänta på vad som kommer att ske under dessa dagar. Åter lägga sin överlevnad i andras händer...

Vart totalt dissad i går för mina tankar om att gå ner i vikt. Det var sättet jag tänkt försöka göra det på. Jo de kanske har helt rätt, men det vet ju ingen förns man har provat. Allas kroppar är ju olika och behöver olika saker. Man blir arg å lessen när det är vänner/utomstående som säger saker. Men man blir sårad när det är nån man älskar som säger hårda saker. Det var en sån dag. Jag vart riktigt sårad. Kände mig verkligen fet å ful. Åh att det inte var någon ide att göra nått åt det hela heller, för det kommer i alla fall inte att fungera. Jag har ju gått upp ca 9 kg nu efter att jag har slutat att röka. Åh det hjälper ju inte till att jag redan har nästan 30 kg sedan förr att gå ner ( enl BMI ). Då blir det mycket att kämpa med. Har ju som sagt hela mitt liv varit överviktig och försökt att kämpa med att gå ner i vikt. Är ju som sagt snart 40 år och det är redan nu svårt att gå ner nått hg. Det blir ju inte lättare precis sedan heller. Hatar att visa min kropp. Gör allt ...

Sedan var det ju den att kämpa med oxå. Har ju som sagt gått upp över 9 kg nu när jag har varit rökfri. Det gick ganska bra i början att hålla den schakt, men nu på slutet har det inte gått. Har ju även fått problem med min galla, så jag har inte kunnat äta vad som helst heller. Funderade på att försöka göra en variant av LCHF. Vet att jag inte kommer att kunna klara den helt. Tror inte att jag skulle kunna leva efter den. Så därför tänkte jag att jag skulle försöka ta go bitarna ur den, så att jag kan klara det och att familjen inte påverkas allt för mycket. Nu är det ju så att inte kommer rasa i vikt som alla andra, men det gör inget. Bara det går åt rätt håll. Behöver inte gå ner över ett par nätter (fast skulle inte klaga om jag gjorde det heller ;) ). I teorin så om jag skulle gå ner 0,5 kg i veckan skulle jag kunna rasa 20 kg innan nästa sommar. Låter ju super bra. Nått jag har försökt med många gånger, men aldrig lyckats med. Nu denna gång är jag glad om jag nu skulle klara ...

I dag är det 3 månader sedan jag slutade att röka. Tidsmässigt så är det kanske inte så lång tid, men för mig en hel evighet. Måste få säga att jag är riktigt stolt över mig själv nu =). Nu är det 1 september som är mitt nästa mål. Ett datum jag bara har satt för mig själv. Då har jag hållit mig över 3 månader och jag har kommit så långt att jag förhoppningsvis vet vad som kommer att hända för mig  i höst. Nästa mål efter det är ju månad för månad. Fast det stora målet är ju 6 månader och 1 år. Med en dag i taget så hoppas jag att jag kan skriva här att jag har klarat det med =)

Det vart lite konstigt där på akuten sist =). Jag fick min spruta, men denna gång en med morfin i. Funkade faktiskt. Fast lite för bra kanske. Jag vart hög. Nu så här efteråt kan jag skratta åt det hela. Men då när jag satt där ensam på rummet å kände hur kroppen min vart alldeles tung å jag kände mig totalt flummig i huvudet, var det läskigt. Läkaren kom in ca 30 min efter att jag fått sprutan å frågade hur jag mådde. Han tog min puls och sa att jag skulle få flytta ut till där sköterskorna sitter (så de kunde ha bättre koll på mig).  Tidigare när de tog blodprover mm så hade jag ett blodtryck på 128/75. Efter sprutan så kollade de mig igen och då var den på 170/112 och en puls på 145. Lite skillnad =). ¨ Kl var då nån gång vid 6 tiden på morronen tror jag. Jag vart kvar till 10. Då hade blodtrycket sjunkit (men jag kommer inte i håg till vad) och pulsen låg på ca 110. Hade ju kört bilen dit, men fick ringa LG som körde hem mig sedan. Han fick tom hålla mig i handen för...

Fick rejäl ont i gallan i går. Hade varit på stan med LG och shoppat. Vi åt på Monroes. Jag åt plankstek. Det gillade visst inte min mage.:-( Fick ta 2 st suppar innan det hjälpte. Vaknade nu här i morse vid 3 tiden å hade värk igen. Hade då bara 1 kvar som jag fick ta. Hjälpte så klart inte. Så nu är jag på akuten för att få mera medicin. Lite less på detta då. Hatar även att vänta. Just nu väntar vi nog på provsvaren. Kan nog ta sin tid detta.

Har nu haft några bättre dagar när det har gällt humöret. Har kunnat hålla mina tårar tillbaka bättre, men jag är inte helt oki än. Men nu när jag tror jag vet ( eller bara skyller på ) så har jag haft lättare att hantera situationer bättre. Har nu i alla fall bestämt mig att jag skall ta tag i min kropp/vikt här i höst. Kommer de sista dagarna att bara njuta av att vara. Visst jag ska gå mina vanliga promenader och göra mina övningar. Men jag kommer inte att jaga vågen . Bara hålla koll så att det inte barkar hän alldeles för mycket. Min tanke är ju att om jag nu kommer att klara mig att inte röka, så ska jag väl klara av att gå ner i vikt med. Om jag nu tar lite i taget och tillåter mig att "fuska" lite 1 dag i veckan. Med detta kanske jag kan gå in i mina 40 år med nya förutsättningar. =) Blir ju som sagt 40 nästa år. Om jag nu kan kliva in där som en "ny " Nettan å lämna allt det gamla tråkiga bakom mig. Jaa nu är det  ju inget stort med det, men att kans...