På svenska denna gång.
Jo vi får hur det blir med att blogga på engelska. Som ni så så var det inte nån hit att läsa. Jag får liksom tunghäfta och vet inte hur jag skall säga/ skriva saker eller om vad. Jag tappar vad många av orden om vad de heter på engelska eller hur jag skall lägga upp meningen.
Vet att det enda sättet är att skriva och läsa en massa.
Nått jag inte är så bra på att göra. I morgon skall jag på min första Svenska lektion. Samtidigt som det skall bli super kul att få göra om det hela och ha ett större mål att klara av så är jag lite rädd att jag inte kommer klara det hela. Jag har redan fixat alla böckerna och jag hoppas att de är de rätta annars så blir jag hemsk lessen eftersom jag har köpt de flesta nya.
Fick även veta i dag att en person som jag trodde att jag skulle kunna plugga med och att hon och jag skulle kunna ge varandra stöd har lat om kurs och skall läsa på ett annat sätt med andra böcker. Helt oki egentligen, men på nått sätt kända jag mig ensam och övergiven.
Jag har just nu inte så många vänner som jag kan umgås med eller som jag vet finns där för mig.
Jag har ju inte ens familj till detta. Så det känns tungt när jag åter står där ensam och skall lösa något som jag trodde att jag hade upp backning på.
Ja jag vet att på nått sätt skall jag fixa detta både med betygen och med vikten. Jag har ett mål som jag absolut vill bevisa för mig själv att jag klarar. Jag antar att vänner kommer och vänner går.
Att jag får nya när jag byter jobb eller skola. =).
Just nu så vill jag bara inte vara ensam i just detta med allt. Värken tar för mycket på mig.
Måste hitta en balans mellan allt detta. Jobb, skola, vikt och värk.
Tänkte på en annan sak. Jag har nu suttit här och skrivit en massa. Men jag vet att om jag hade bestämt mig för att skriva detta på engelska har jag endast skrivit två- tre rader. Det är så pass dålig jag är på det språket tyvärr.
Men det vill jag verkligen ändra på .
Även det att jag tränar på att skriva snabbt gör att jag kan söka in på medicinsk administratör om inte kommer in på apotekstekniker linjen.
En dag i taget=)
Vet att det enda sättet är att skriva och läsa en massa.
Nått jag inte är så bra på att göra. I morgon skall jag på min första Svenska lektion. Samtidigt som det skall bli super kul att få göra om det hela och ha ett större mål att klara av så är jag lite rädd att jag inte kommer klara det hela. Jag har redan fixat alla böckerna och jag hoppas att de är de rätta annars så blir jag hemsk lessen eftersom jag har köpt de flesta nya.
Fick även veta i dag att en person som jag trodde att jag skulle kunna plugga med och att hon och jag skulle kunna ge varandra stöd har lat om kurs och skall läsa på ett annat sätt med andra böcker. Helt oki egentligen, men på nått sätt kända jag mig ensam och övergiven.
Jag har just nu inte så många vänner som jag kan umgås med eller som jag vet finns där för mig.
Jag har ju inte ens familj till detta. Så det känns tungt när jag åter står där ensam och skall lösa något som jag trodde att jag hade upp backning på.
Ja jag vet att på nått sätt skall jag fixa detta både med betygen och med vikten. Jag har ett mål som jag absolut vill bevisa för mig själv att jag klarar. Jag antar att vänner kommer och vänner går.
Att jag får nya när jag byter jobb eller skola. =).
Just nu så vill jag bara inte vara ensam i just detta med allt. Värken tar för mycket på mig.
Måste hitta en balans mellan allt detta. Jobb, skola, vikt och värk.
Tänkte på en annan sak. Jag har nu suttit här och skrivit en massa. Men jag vet att om jag hade bestämt mig för att skriva detta på engelska har jag endast skrivit två- tre rader. Det är så pass dålig jag är på det språket tyvärr.
Men det vill jag verkligen ändra på .
Även det att jag tränar på att skriva snabbt gör att jag kan söka in på medicinsk administratör om inte kommer in på apotekstekniker linjen.
En dag i taget=)
