Galna kvällstankar...

Satt nu i kväll å kom å tänka på varför ja inte litar på andra människor. Det ee faktiskt rejält illa på den fronten. Vet att det låter helt galet, men ja litar inte ens på min egen sambo när han säger att ja är hans allt å att han aldrig kommer att lämna mig.
Det ee ord ja har hört förr. Åh ja har blivit sviken varje gång.
Jag har fått mitt hjärta så pass illa krossat att ja har planerat min egen död.
Det har ju hänt några gånger i mitt liv. Åh jaa,, vet vad du nu tänker. Den där hon behöver in på psyk.
Kanske har du rätt. Vet inte. Men detta är mitt sätt att bearbeta detta å göra allt för att det inte ska hända igen.
Det var faktiskt så att bara här om dagen så var ja så pass lessen att den tanken slog mig igen.
Varför ska ja finnas?? Jag gör ingen lycklig.
Ja han säger att ja gör han lycklig. Att ja är det bästa som har hänt honom. Men ja får även höra att ja är så nattsvart, när ja är lessen. Att ja sprider en sån negativ svart dimma omkring mig att alla i min omgivning blir lika deprimerade.
Det var då min tanke om varför jag ska finnas kvar kom. Varför skulle han överhuvudtaget stanna med en sån som mig?
Varför ska han stå ut med en sån som mig?
Helt allvarligt så funderar ja inte om ja håller på att bli totalt galen i bland. Att ja inte bara kan släppa, rensa bort sånt som gör mig illa.
Om man kunde städa ur sig själv som en garderob å börja om på nytt.
Fatta vad enkelt det skulle vara. Inte fundera mera på om den gamla känslan passade eller man bara inte vílle ha den kvar, så var det bara till att kasta den i soporna.
Vad enkelt det hela skulle vara då.