Några jobbiga dagar.

Det har varit riktigt tungt nu några dagar. Känner mig osäker på mig själv. Vet inte vem ja kan lita på. Vem jag vågar prata med. Har just nu ingen direkt som jag känner mig trygg med.
Har en oro i kroppen.
Ensamhet.
Är nog det ord som beskriver det bäst. Känner mig riktigt ensam å misslyckad.
Min kropp började verkligen balla ur här om kvällen.
Så då misslyckades ja igen. Det vart en cigg.
Vet att ja kommer att klara att inte börja igen, men det är jobbigt när ja känner att olyckskorparna hänger över min axel.
Att de bara väntar på att ja åter ska misslyckas.
Det fick ju rätt. Jag kan inte klara nått hela vägen ut. Tappat sugen.
Mina tankar har åter börjat gå åt varför ja ska stanna kvar här. Åh det skrämmer mig. Vill inte ramla ner så långt igen. Det var alldeles för tung väg att komma upp ur. Åh just nu vet ja inte om ja kommer att klara av att komma upp en gång till.
Nu har ja absolut ingen som hjälper mig upp om ja skulle hamna där.
Åh hela tiden hör ja min mammas ord på hur värdelös ja är. Hur mormor talar om för mig att ja är som Hansson å det  måste ja sluta med. Att ja inte duger som ja är.