Åsna mellan två hötappar!
Jo det är just så ja känner mig just nu. Skäms för att jag har tre barn, som behöver mig.
Jag lovade E att hon kunde bo här nästa vecka när hon ska jobba så mycket å hennes systrar ska vara hos deras pappa. Nått ja inte trodde skulle bli nått problem. Hon sköter sig själv å vad ja har hört så kommer det att vara en vecka när hon bara kommer att jobba å sova. Ja visst, ja måste se till att det finns mat här hemma.
Anser att det inte kommer heller att vara nått problem när det är ja som kommer köpa hem maten.
Men det vart visst ett problem. Det är viktigt att vara barnfri. Annars var det ingen ide att ha semester. Då kan man lika gärna jobba hela sommaren.
Jag har inga pengar att ut å resa eller dyl med mina tjejer denna sommaren heller. Jag har inte mycket ja kan erbjuda mina barn.
Det enda ja kan ge min E är att finnas där å hjälpa henne med mat å sömn när hon jobbar.
A å T kan ja förhoppningsvis åka å bada med om det blir väder.
Visst det är inte bara ja som ska fixa så tjejerna får en bra sommar. Men deras pappa har det sämre ställt än ja å han kommer nog att jobba hela sommaren.
Han har ingen bil, så han kommer inte ens kunna köra dem å bada.
Nu är det femte sommaren som det är så här.
Önskar bara att ja kan ge dem nått att berätta om när de kommer tillbaka till skolan.
E kan ju visserligen berätta om hur mycket hon har jobbat å hur mycket pengar hon har tjänat. Förhoppningsvis också att hon har haft en bra mamma som har ställt upp när det har varit som jobbigast.
Alla behöver man en stund för sig själva också. Det är sant.
Men hur gör ja när ja inte kan resa bort med dem? Eller göra nått som de kan minnas som en bra sommar?
LG behöver mig han med. Men vi har inte heller råd att göra nått bara vi två. Jag skulle få sån ångest om vi tar våra sista pengar å gör nått bara han å ja. Medans tjejerna får bara vara hemma.
Kan ju förstå att han inte tänker så mycket på barnen. Hans barn får vad de behöver av sin mamma.
Hon kommer ju att ta med dem å åka bort en vecka.
A kommer ju att jobba bra mycket, så hon har fullt upp. Då är det ju bara L som behöver ha sitt.
Det är ju inte så jobbigt att finnas där för ett barn å en sambo.
Just nu vet ja inte hur ja ska berätta för E att hon inte får bo här nästa vecka. Bara för att vi ska ha en barnfri vecka.
Hur säger man till sitt barn att det inte är välkommet här??
Jag lovade E att hon kunde bo här nästa vecka när hon ska jobba så mycket å hennes systrar ska vara hos deras pappa. Nått ja inte trodde skulle bli nått problem. Hon sköter sig själv å vad ja har hört så kommer det att vara en vecka när hon bara kommer att jobba å sova. Ja visst, ja måste se till att det finns mat här hemma.
Anser att det inte kommer heller att vara nått problem när det är ja som kommer köpa hem maten.
Men det vart visst ett problem. Det är viktigt att vara barnfri. Annars var det ingen ide att ha semester. Då kan man lika gärna jobba hela sommaren.
Jag har inga pengar att ut å resa eller dyl med mina tjejer denna sommaren heller. Jag har inte mycket ja kan erbjuda mina barn.
Det enda ja kan ge min E är att finnas där å hjälpa henne med mat å sömn när hon jobbar.
A å T kan ja förhoppningsvis åka å bada med om det blir väder.
Visst det är inte bara ja som ska fixa så tjejerna får en bra sommar. Men deras pappa har det sämre ställt än ja å han kommer nog att jobba hela sommaren.
Han har ingen bil, så han kommer inte ens kunna köra dem å bada.
Nu är det femte sommaren som det är så här.
Önskar bara att ja kan ge dem nått att berätta om när de kommer tillbaka till skolan.
E kan ju visserligen berätta om hur mycket hon har jobbat å hur mycket pengar hon har tjänat. Förhoppningsvis också att hon har haft en bra mamma som har ställt upp när det har varit som jobbigast.
Alla behöver man en stund för sig själva också. Det är sant.
Men hur gör ja när ja inte kan resa bort med dem? Eller göra nått som de kan minnas som en bra sommar?
LG behöver mig han med. Men vi har inte heller råd att göra nått bara vi två. Jag skulle få sån ångest om vi tar våra sista pengar å gör nått bara han å ja. Medans tjejerna får bara vara hemma.
Kan ju förstå att han inte tänker så mycket på barnen. Hans barn får vad de behöver av sin mamma.
Hon kommer ju att ta med dem å åka bort en vecka.
A kommer ju att jobba bra mycket, så hon har fullt upp. Då är det ju bara L som behöver ha sitt.
Det är ju inte så jobbigt att finnas där för ett barn å en sambo.
Just nu vet ja inte hur ja ska berätta för E att hon inte får bo här nästa vecka. Bara för att vi ska ha en barnfri vecka.
Hur säger man till sitt barn att det inte är välkommet här??
