Vad ord kan göra fel.

I går när ja satt å skrev det ja skrev, var det nästan som om ja hade haft min sambo bakom ryggen.
För när ja gick å lade mig kom han å bad om ursäkt för det han hade sagt.
Han förstod att ja hade blivit lessen å det var inte så att han menade att barnen inte var välkommen här när vi var barnlediga.
Det han menade utan att säga det rätt ur, var bara att han ville att vi skulle kunna känna att vi kunde åka å göra det vi kände för. Det är nått vi kan eftersom E är ju så stor att hon klarar sig själv om vi inte är hemma.

Mycket kan bli fel när man talar utan att tänka före. Nått jag verkligen jobbar med mig själv hela tiden. Det är ju inte det lättaste när man slår i hop två familjer.
Visst vi kommer nog aldrig bli en riktig familj. Jag å mina tjejer har ju inte samma fasta å stabila bakgrund som de andra tre har.
Vi har inte samma sort släkt som finns där bakom oss.
Därför gör ja allt för att mina tjejer ska ( hoppas ja) känna att de kan komma till mig å veta att ja alltid finns där för dem. Vad som än händer.
För har man bara en person som alltid finns där, så räcker det.
Åh är det en mamma, så betyder det mycket. Nått ja själv saknar i mitt liv.
Kärleken kan komma å gå. Men en mamma ska alltid bestå.