Kvälls tankar.
Är nu sjukskriven igen. Det gick inte. Har fått tillbaka den värsta värken igen. Därför har jag inte skrivit här på ett tag igen. Det har varit alldeles för mycket skit i kropp å huvud.
Nu är det bara till att åter försöka få bort värken och att fundera på hur jag skall göra i framtiden.
Står vid en vägkorsning igen. Vet inte vilket håll jag skall gå åt.
Men nått måste jag ju göra åt saken. Kan ju inte ha det så här längre.
Värst är det ju med ekonomin. Vet inte hur vi skall klara denna tid som jag nu kommer att vara hemma. Det är mycket att ta ställning till. Önskar ofta att man kunde se in i framtiden å se vad som händer om man nu gör på ett vis.
Jag vet ju bara att om jag nu inte tar tag i detta kommer jag bli tokig och singel igen. Min sambo kommer inte att orka med mig.
Tycker synd om min familj som jag nu inte orkar med. Barnen är bara här med mig. När jag jobbar orkar jag inte med att göra nått. Å när jag nu är hemma har jag inte råd.
Det har jag ju inte annars heller. Men jag kan ju i alla fall ha råd att ta dem med ut på en fika då om min kropp hade velat som jag.
Man har ju alltid en önskan att man ska kunna ge barnen allt det man inte själv fick. Jag kan inte ge dem pengar å saker i den utsträckningen jag skulle vilja. Men jag försöker allt jag kan att de ska känna sig älskade å att de är bra på allt de gör.
Att jag är tacksam för all den hjälp jag får här hemma.
Det är just nu allt jag kan ge dem. Men jag får ångest över att nu kommer jag inte att kunna ge dem en bra sommar i år heller. Nått jag måste hela tiden förtränga för att inte bryta ihop.
Det är en stor önskan jag har för min egen del. Att kunna ge mina barn en sommar som de kan minnas med glädje länge.
Nää bort med värken och hitta en lösning på allt detta, är nått jag nu måste kämpa med.
