Lilla jag!
Har fått förklarat för mig att det finns en lilla Nettan som dyker lite då och då.
Den lilla personen finns kvar hos mig sedan jag var liten. Å fick ta emot en hel del.
I vissa situationer som påminner om dessa tider kommer hon fram. Senast i dag var hon här.
Lilla Nettan är en känsla.
Nu låter det säkert som om att jag är galen. Ja det kanske jag är.
Men det är just en känsla av att inte betyda nått. Att jag är totalt värdelös.
Har sedan jag varit liten fått kämpat för att få känna mig älskad. Åh på den fronten litar jag fortfarande inte på min sambo ens.
Att han inte skall hitta någon annan som är bättre å lämna mig. Nått jag är rädd för hela tiden.
När en person säger till mig att jag inte kommer att tillhöra en familj eller att jag måste vara försiktig och snäll mot vissa just för att de är ömtåliga. Så tror jag starkt på just det.
Nått som hände mig för några år sedan.
Det var de år när jag redan var nere i skiten. Å just dessa ord gjorde såren större.
Den lilla Nettan som redan var liten å sårad. Fick det värre.
Jag har nu under de senaste åren gjort allt jag har kunnat för att få bekräftat att jag duger. Men inte känt att jag har gjort det. För det är hela tiden jag som skall bjuda till. Det är hela tiden jag som skall ta det första steget.
För det är jag som inte duger.
I dag kom lilla jag fram igen. Fattar inte varför jag bryr mig. När det är vissa som totalt skiter i mig. Varför bryr jag mig om dessa personer.?
Önskar att jag bara kunde rycka på axlarna å bara skita i dessa. Inte bry mig.
Har fått sagt till mig att jag skall tänka på att detta är mina känslor från när jag var liten och att jag nu skall känna, men även att jag nu är vuxen och har rätt till att ta beslut för mig själv.
Låter klokt å rätt, men inte fan är det lätt. Spelar ingen roll att man bara har några år kvar till 40 och inte är 10. Det gör lika ont ändå. Det är lika svårt att släppa.
Känslan av att vara värdelös och inte duga är lika stor.
Känslan av att vilja betyda nått försvinner inte bara för att man blir äldre.
Den lilla personen finns kvar hos mig sedan jag var liten. Å fick ta emot en hel del.
I vissa situationer som påminner om dessa tider kommer hon fram. Senast i dag var hon här.
Lilla Nettan är en känsla.
Nu låter det säkert som om att jag är galen. Ja det kanske jag är.
Men det är just en känsla av att inte betyda nått. Att jag är totalt värdelös.
Har sedan jag varit liten fått kämpat för att få känna mig älskad. Åh på den fronten litar jag fortfarande inte på min sambo ens.
Att han inte skall hitta någon annan som är bättre å lämna mig. Nått jag är rädd för hela tiden.
När en person säger till mig att jag inte kommer att tillhöra en familj eller att jag måste vara försiktig och snäll mot vissa just för att de är ömtåliga. Så tror jag starkt på just det.
Nått som hände mig för några år sedan.
Det var de år när jag redan var nere i skiten. Å just dessa ord gjorde såren större.
Den lilla Nettan som redan var liten å sårad. Fick det värre.
Jag har nu under de senaste åren gjort allt jag har kunnat för att få bekräftat att jag duger. Men inte känt att jag har gjort det. För det är hela tiden jag som skall bjuda till. Det är hela tiden jag som skall ta det första steget.
För det är jag som inte duger.
I dag kom lilla jag fram igen. Fattar inte varför jag bryr mig. När det är vissa som totalt skiter i mig. Varför bryr jag mig om dessa personer.?
Önskar att jag bara kunde rycka på axlarna å bara skita i dessa. Inte bry mig.
Har fått sagt till mig att jag skall tänka på att detta är mina känslor från när jag var liten och att jag nu skall känna, men även att jag nu är vuxen och har rätt till att ta beslut för mig själv.
Låter klokt å rätt, men inte fan är det lätt. Spelar ingen roll att man bara har några år kvar till 40 och inte är 10. Det gör lika ont ändå. Det är lika svårt att släppa.
Känslan av att vara värdelös och inte duga är lika stor.
Känslan av att vilja betyda nått försvinner inte bara för att man blir äldre.
