Ett steg framåt och tre steg bakåt.
Det är nog mitt liv just nu.
Har svårt att hålla modet uppe och se det positiva. Hela tiden är det saker som kommer i vägen.
När det gäller min sjukskrivning så kommer den avslutas i aug, sedan vet jag inte riktigt vad som händer med mig. Har haft ett möte och kommer till veckan ha ett till. Det mötet har stor del i hur min framtid ser ut.
Har tittat lite på vad jag skulle kunna tänka mig att göra i framtiden, nu när jag inte kan göra det jobb jag har i dag. Tittat lite på utbildningar och faktiskt hittat sånt som kan vara intressant.
Men där kommer ju ett av kruxen. Ansökningstiderna har ju gått ut, så det är 6 månader upp till ett år innan nästa börjar.
Ett steg framåt och tre tillbaka.
Måste nu hitta andra vägar, så jag slipper gå hemma arbetslös om nu det blir så.
Just nu har jag så med allt. Bara det att LG visade att det var rea på blommor och ute krukor nu. Ja det var inte många kr det kostade. Men inte kan jag köpa några för att pigga upp mig själv och känna att nått blir fint här hemma. Nää, för nu är det så illa att jag kommer bara ha pengar till räkningarna denna månaden.
Har inga kvar på sparkontot heller. Så det är bara till att skjuta upp de till nästa år.
Nästa månad kommer att se lika ut. Allt som inte det är akut med måste vänta.
Det akuta kostnaderna får jag fixa med att försöka dra ner på andra ställen tex har slutat röka.
Så är det hela tiden just nu. Man kämpar för att hitta ljusglimtarna, men så fort man ser lite av det kommer nått i vägen.
Tanken av att jag kanske kommer att gå hemma hela hösten gör att jag inte vill vara med längre. Orkar inte.
I helgen är det Ockelbomarknaden. Nått jag alltid har tagit med mina barn på. Nu sitter jag bara och funderar på hur jag skall ha råd att åka dit i år.
Tjejerna handlar ju för egna pengar, så där behöver jag ju inte tänka på. Men resan dit och parkeringen kostar ju.
Det finns alltid de som har det värre. Det vet ja. Men just nu är det jobbigt att hela tiden så är det nått som krånglar. Inget kan gå smidigt.
Inte ens hemma i vardagen.
I bland önskar jag att han där uppe kunde ge mig ett litet break.
Skulle vara skönt att få må bra en stund, ladda batterierna och bara få njuta av livet.
Har svårt att hålla modet uppe och se det positiva. Hela tiden är det saker som kommer i vägen.
När det gäller min sjukskrivning så kommer den avslutas i aug, sedan vet jag inte riktigt vad som händer med mig. Har haft ett möte och kommer till veckan ha ett till. Det mötet har stor del i hur min framtid ser ut.
Har tittat lite på vad jag skulle kunna tänka mig att göra i framtiden, nu när jag inte kan göra det jobb jag har i dag. Tittat lite på utbildningar och faktiskt hittat sånt som kan vara intressant.
Men där kommer ju ett av kruxen. Ansökningstiderna har ju gått ut, så det är 6 månader upp till ett år innan nästa börjar.
Ett steg framåt och tre tillbaka.
Måste nu hitta andra vägar, så jag slipper gå hemma arbetslös om nu det blir så.
Just nu har jag så med allt. Bara det att LG visade att det var rea på blommor och ute krukor nu. Ja det var inte många kr det kostade. Men inte kan jag köpa några för att pigga upp mig själv och känna att nått blir fint här hemma. Nää, för nu är det så illa att jag kommer bara ha pengar till räkningarna denna månaden.
Har inga kvar på sparkontot heller. Så det är bara till att skjuta upp de till nästa år.
Nästa månad kommer att se lika ut. Allt som inte det är akut med måste vänta.
Det akuta kostnaderna får jag fixa med att försöka dra ner på andra ställen tex har slutat röka.
Så är det hela tiden just nu. Man kämpar för att hitta ljusglimtarna, men så fort man ser lite av det kommer nått i vägen.
Tanken av att jag kanske kommer att gå hemma hela hösten gör att jag inte vill vara med längre. Orkar inte.
I helgen är det Ockelbomarknaden. Nått jag alltid har tagit med mina barn på. Nu sitter jag bara och funderar på hur jag skall ha råd att åka dit i år.
Tjejerna handlar ju för egna pengar, så där behöver jag ju inte tänka på. Men resan dit och parkeringen kostar ju.
Det finns alltid de som har det värre. Det vet ja. Men just nu är det jobbigt att hela tiden så är det nått som krånglar. Inget kan gå smidigt.
Inte ens hemma i vardagen.
I bland önskar jag att han där uppe kunde ge mig ett litet break.
Skulle vara skönt att få må bra en stund, ladda batterierna och bara få njuta av livet.
