Från en annat perspektiv.
Har sedan i går fått sett livet från en annan sida. Just det att livet kan ge en riktiga överraskningar.
Sånt som "aldrig händer mig eller de mina".
Nu har detta hänt en vän till mig. Hon sitter i ett rum bredvid den man hon älskar, medan han är nersövd.
För lite mera än 24 timmar sedan var allt som vanligt. Det vart en total vändning på deras liv.
Nu sitter hon där å kan bara vänta å se vad som händer. Hoppas och be för att han skall bli bra.
Värst är att det som hände inte kunde ha undvikits. Inget någon har kunnat förutse eller gjort nått åt. Har det inte hänt nu, så har det hänt senare.
Jag kan inte för mitt liv sätta mig in i hur hon känner det nu. Men jag vet skräcken jag fick i min kropp när jag fick höra. Känslan att jag behövde höra min älskades röst. Bara att få höra att han mådde bra.
Tacksamheten av att han kom hem och som vanligt gav mig pussen och kramen efter jobbet.
Man tar för givet att de man älskar alltid kommer att vara där. Att de max är ett sms bort.
Åh då pratar vi bara om känslorna.
Sedan kommer man ju till det praktiska. Vad händer med allt nu.
Bara det att betala räkningar. Ja var och en kan ju betala sina. Men sedan har man ju gemensamma och så den som inte kan betala sina. Hur gör man med dessa en gång som denna. Man har ju inte tillgång till den andres konto ju.
Kan ju bara gå till mig själv där. Jag kan som det är i dag inte betala hyran å alla räkningarna med min inkomst. Jag är ju arbetslös.
Det gick upp "ett ljus" om just såna praktiska saker i dag.
Nått vi nu kan ta lärdom av och fixa. Så att om olyckan skulle vara framme för oss, kan vi göra sånt utan problem i alla fall.
En sak mindre att oroa sig för .
Visst det är bara praktiska saker. Men utan dessa kan man ju inte heller överleva.
Så idag går mina tankar till min Vän som sitter å bara väntar på att tiden skall gå. För varje minut som går och inget händer är bra. Detta betyder att hans kropp läker just nu.
Att det inte blivit nått bakslag.
Det är ju det första dygnet som var mest kritiskt. Åh vad jag vet har första natten varit lugn.
Han sover och har ingen vetskap om dramatiken. Utan bara läker sig själv.
Värre är för de närmaste anhöriga som min vän. Hennes kl måste nog gå hemskt sakta just nu..
Detta blir en lång helg för henne.
Själv kommer jag att göra allt för att mysa med mina kära. Ta till vara på de stunder vi har tillsammans.
Sånt som "aldrig händer mig eller de mina".
Nu har detta hänt en vän till mig. Hon sitter i ett rum bredvid den man hon älskar, medan han är nersövd.
För lite mera än 24 timmar sedan var allt som vanligt. Det vart en total vändning på deras liv.
Nu sitter hon där å kan bara vänta å se vad som händer. Hoppas och be för att han skall bli bra.
Värst är att det som hände inte kunde ha undvikits. Inget någon har kunnat förutse eller gjort nått åt. Har det inte hänt nu, så har det hänt senare.
Jag kan inte för mitt liv sätta mig in i hur hon känner det nu. Men jag vet skräcken jag fick i min kropp när jag fick höra. Känslan att jag behövde höra min älskades röst. Bara att få höra att han mådde bra.
Tacksamheten av att han kom hem och som vanligt gav mig pussen och kramen efter jobbet.
Man tar för givet att de man älskar alltid kommer att vara där. Att de max är ett sms bort.
Åh då pratar vi bara om känslorna.
Sedan kommer man ju till det praktiska. Vad händer med allt nu.
Bara det att betala räkningar. Ja var och en kan ju betala sina. Men sedan har man ju gemensamma och så den som inte kan betala sina. Hur gör man med dessa en gång som denna. Man har ju inte tillgång till den andres konto ju.
Kan ju bara gå till mig själv där. Jag kan som det är i dag inte betala hyran å alla räkningarna med min inkomst. Jag är ju arbetslös.
Det gick upp "ett ljus" om just såna praktiska saker i dag.
Nått vi nu kan ta lärdom av och fixa. Så att om olyckan skulle vara framme för oss, kan vi göra sånt utan problem i alla fall.
En sak mindre att oroa sig för .
Visst det är bara praktiska saker. Men utan dessa kan man ju inte heller överleva.
Så idag går mina tankar till min Vän som sitter å bara väntar på att tiden skall gå. För varje minut som går och inget händer är bra. Detta betyder att hans kropp läker just nu.
Att det inte blivit nått bakslag.
Det är ju det första dygnet som var mest kritiskt. Åh vad jag vet har första natten varit lugn.
Han sover och har ingen vetskap om dramatiken. Utan bara läker sig själv.
Värre är för de närmaste anhöriga som min vän. Hennes kl måste nog gå hemskt sakta just nu..
Detta blir en lång helg för henne.
Själv kommer jag att göra allt för att mysa med mina kära. Ta till vara på de stunder vi har tillsammans.
