2014
Trodde att 2013 skulle bli mitt år efter allt som hände 2012. Men inte då.
Det har verkligen varit ett oturens år. Inte bara för mig utan även för många av mina vänner.
Detta år har haft många långa sjukskrivningar med värk och trassel med försäkringskassan på många dessa vis. Även andra värre tragiska händelser har hänt. Såna som har gjort att man verkligen uppskattar att man inte har det värre än man har det. Man har uppskattat att man lever och att familjen mår bra.
Nu hoppas jag att jag kan tro på nästa år 2014. Att det kommer att bli en vändning för oss alla.
Att jag nu tror mer på det i dag än i går, är det samtal jag hade med en förhoppningsvis framtida chef till mig.
Han sa att han ville ha mig och att han nu jobbade på att få tag i min handläggare på arbetsförmedlingen.
Att jag snart kan börja arbetsträna.
Bara dessa ord gör att jag känner mig lugnare inför nästa år.
Att jag nån gång senast augusti kommer att få min första lön igen.
Att jag bara behöver hanka mig fram till dess. Att detta kommer att ta slut.
Att jag bara kommer vara arbetslös i ett år max.
Det är nått jag ser fram emot.
Nästa år är ett år med möjligheter för många av oss.
Emma kommer ta studenten och om det går som hon vill är hon opererad och hon har åkt på sin första utomlandsresa innan dess. Får hon även sedan som hon vill reser hon utomlands å jobbar ett år innan hon kommer hem igen för att studera vidare alt börja jobba här hemma.
Nästa år börjar Emma´s liv som vuxen på riktigt .
Ljuset i tunneln´s slut, kommer bara närmare.
Det har verkligen varit ett oturens år. Inte bara för mig utan även för många av mina vänner.
Detta år har haft många långa sjukskrivningar med värk och trassel med försäkringskassan på många dessa vis. Även andra värre tragiska händelser har hänt. Såna som har gjort att man verkligen uppskattar att man inte har det värre än man har det. Man har uppskattat att man lever och att familjen mår bra.
Nu hoppas jag att jag kan tro på nästa år 2014. Att det kommer att bli en vändning för oss alla.
Att jag nu tror mer på det i dag än i går, är det samtal jag hade med en förhoppningsvis framtida chef till mig.
Han sa att han ville ha mig och att han nu jobbade på att få tag i min handläggare på arbetsförmedlingen.
Att jag snart kan börja arbetsträna.
Bara dessa ord gör att jag känner mig lugnare inför nästa år.
Att jag nån gång senast augusti kommer att få min första lön igen.
Att jag bara behöver hanka mig fram till dess. Att detta kommer att ta slut.
Att jag bara kommer vara arbetslös i ett år max.
Det är nått jag ser fram emot.
Nästa år är ett år med möjligheter för många av oss.
Emma kommer ta studenten och om det går som hon vill är hon opererad och hon har åkt på sin första utomlandsresa innan dess. Får hon även sedan som hon vill reser hon utomlands å jobbar ett år innan hon kommer hem igen för att studera vidare alt börja jobba här hemma.
Nästa år börjar Emma´s liv som vuxen på riktigt .
Ljuset i tunneln´s slut, kommer bara närmare.
