Ja, som vanligt är jag ju en tänkare. Jag har flera gånger tänkt tanken att jag skulle vilja gifta mig. Känns som om att det är en trygghet för mig inför framtiden. Jag älskar verkligen LG och jag vill inte ha någon annan än honom. Men samtidigt så känner jag mig inte välkommen i hans familj. Så länge vi inte är gifta kan jag slå det i från mig och tänka att vi är ändå inte släkt. Jag har mina tjejer och vi kommer att klara oss bra själva. Samtidigt så vill jag inget annat än vara respekterad som en i släkten. Att jag och mina tjejer tillhör och är lika värda. Jag har ju tillhört en familj där jag hela tiden kände att jag inte hörde hemma och inte var lika värd pga att jag inte hade rätt pappa. Det var ju inte jag som hade valt honom, men jag fick hela tiden höra hur jag skulle ändra mig för att inte vara lika som honom. Just nu så är felet att jag har tre barn som inte passar in. Jag känner mig smutsig och fel för att jag inte bor med barnens pappa, för att jag har trängt mig in...