Pysslat lite /terapi.
Kunde inte låta bli att ändra lite på utseendet här. Det var ju ett tag sedan jag gjorde det och bara det att sitta och skriva lite.
Det är en bra terapi när man inte mår så bra. Att bara få ur sig det dåliga, så man kan gå vidare i livet. Därför pysslar jag lite för att inte deppa ner mig totalt.
Har de senaste dagarna varit nere och lessen då jag har fått det tråkiga beskedet att jag inte kommer att få vara kvar på mitt jobb efter jul.
Jag hade ju bara en visstidsanställning och jag hade det på känn att jag inte skulle få vara kvar. Men vissa tecken sa annat och jag var dum nog att försöka vara positiv och hoppas på att jag skulle å vara kvar. Planera mitt liv som om jag skulle vara kvar.
Nu blev det inte så tyvärr och jag har just nu en känsla av att de just nu väntar på att jag ska sluta så att de kan fortsätta med den nya personen om de har anställt.
Det kan även vara så att jag just nu bara är för negativ i det hela, men jag kan inte rå för min känsla av att inte vara välkommen längre.
Jag måste ändå säga att det är i såna här situationer som man får veta vem som är ens vänner. Det är de som sms:ar eller bara slår en signal för att säga hej. Utan ord säga att jag finns här för dig om du vill. Dessa personer jag jag grymt tacksam för att jag har i mitt liv. Vet även att jag nu med detta har och kommer upptäcka vilka som inte är det också.
Vissa av dem sörjer jag. De personerna som visar sig vända kappan efter vinden och nu vänder mig ryggen som gör ont. För vissa av dem trodde jag verkligen var min vän och jag var så dum att tro att de ansåg mig som deras med.
Den käftsmällen gör ont. Den smällen gör ondare, än att jag nu efter nyår inte har nått jobb.
Jag har ju inte nån stor familj/släkt som finns där för mig. Kanske är det därför jag tar det hårdare än andra när det gäller att bli svikna av vänner.
Jag vet att jag kommer landa på fötterna, för det har jag gjort förr. Jag har varit nere i skiten och tagit mig upp.
Detta skall inte få förstöra för mig. De ska inte vinna. Men för att få ur sig ilska och sorg över det som har hänt, måste jag få gråta.
Jag måste få sörja.
Sedan lovar jag att jag skall resa mig upp och visa dessa personer att de inte har kunnat krossa mig denna gången heller .
