Regnig fredag och paniken som kommer över allt ja inte hinner med.
Jösses vad det vräker ner ute. Så glad för att jag inte har ett ute jobb i dag. Men även det att jag sa åt tjejerna mina att ta bussen till skolan nu på morgonen. Nått bra jag gjort denna dagen i alla fall.
Har själv inte gjort så mycket heller nu än att glo på film här på fm. Känner att jag behöver en paus. Hela min kropp börjar lägga av. En paus från alla måsten ett tag framöver skulle vara bra. Det är bara en dröm jag kan glömma just nu. Denna helg ska jag hjälpa min syster med att tapetsera i hennes hus. Just nu hoppas jag bara på att det kommer att gå fort. Men jag är rädd för att det kommer att tid och att jag har en sambo som kommer att bli sur för att jag inte är hemma i tid och åker med honom på crusingen.
Sedan på söndagen ska jag göra naglar på Linda och helst av allt även börja övningsköra med Alva.
Känner att paniken bara kommer för att jag inte klarar av att se till så att alla blir nöjda.
Önskar bara att jag fick några dagar ledigt. Men på måndag börjar skolan och där måste jag jobba på att se till att göra så mycket jag bara kan innan vi åker till Canarie öarna. Kommer att hamna efter mycket den veckan. Jag vet inte heller hur de andra kommer att reagera på att jag är borta. Har lite svårt att slappna av just nu.
Det är som vanligt här alltså. Jag får panik och gråter när jag är ensam. Vet att han bara blir arg om jag visar hur jag mår. Får bara veta hur svart och negativ jag är. Berättar jag detta för nån. Blir svaret att jag ska säga ifrån och att jag inte ska göra allt. Problemet det alla inte förstår att även de som säger just detta till mig är de som ställer kraven på mig. Att det är de som gör att jag får min prestationsångest.
Nått jag har lärt mig är att gråt i din ensamhet, bryt i hop när ingen ser. Sedan är det bara till att bita ihop och se till att ingen märker hur du mår.
Det är precis det jag kommer att göra nu. Bit i hop . Ta en dusch och gå till jobbet.
Har själv inte gjort så mycket heller nu än att glo på film här på fm. Känner att jag behöver en paus. Hela min kropp börjar lägga av. En paus från alla måsten ett tag framöver skulle vara bra. Det är bara en dröm jag kan glömma just nu. Denna helg ska jag hjälpa min syster med att tapetsera i hennes hus. Just nu hoppas jag bara på att det kommer att gå fort. Men jag är rädd för att det kommer att tid och att jag har en sambo som kommer att bli sur för att jag inte är hemma i tid och åker med honom på crusingen.
Sedan på söndagen ska jag göra naglar på Linda och helst av allt även börja övningsköra med Alva.
Känner att paniken bara kommer för att jag inte klarar av att se till så att alla blir nöjda.
Önskar bara att jag fick några dagar ledigt. Men på måndag börjar skolan och där måste jag jobba på att se till att göra så mycket jag bara kan innan vi åker till Canarie öarna. Kommer att hamna efter mycket den veckan. Jag vet inte heller hur de andra kommer att reagera på att jag är borta. Har lite svårt att slappna av just nu.
Det är som vanligt här alltså. Jag får panik och gråter när jag är ensam. Vet att han bara blir arg om jag visar hur jag mår. Får bara veta hur svart och negativ jag är. Berättar jag detta för nån. Blir svaret att jag ska säga ifrån och att jag inte ska göra allt. Problemet det alla inte förstår att även de som säger just detta till mig är de som ställer kraven på mig. Att det är de som gör att jag får min prestationsångest.
Nått jag har lärt mig är att gråt i din ensamhet, bryt i hop när ingen ser. Sedan är det bara till att bita ihop och se till att ingen märker hur du mår.
Det är precis det jag kommer att göra nu. Bit i hop . Ta en dusch och gå till jobbet.
