Trollis tankar och vardag.

Kände att jag bara måste få visa upp årets medalj =). 

Ja som ni ser så har jag åter pajat en mobil, Denna gång slog den i golv i tvättstugan. Som nu även kan se på bilden så har jag ett armerad plastskydd (eller vad det heter) på mobilen. Jag hade även ett plastskal som skyddade baksidan. Men tyvärr så slog mobilen ner så att den lilla ytan som inte var skyddad sprack. Jag har haft denna mobil i ca 6 månader. Gissa om jag var arg på mig själv.  Men ibland har man tur. Jag har idag varit runt på stan för att hitta någon som ev kunde byta glaset på mobilen. Men har inte hittat någon.  Senare på em var jag och LG ut till Telia i Valbo och som alltid har de en suverän service och som vanligt hade de bra förslag på hur jag skulle kunna lösa mitt problem till ett bra pris.  Det slutade med att jag förlängde mitt abonnemang och bytte upp mig från 24 G till 40 G för en kostnad på 40 kr mer i månaden. Och då fick jag köpa ut en precis lika dan mobil för 204 kr.  Grymt nöjd vill jag lova. Ibland har man lite tur...

På fredag är det åter dags igen att tenta. Det är den stora och sista på egenvården. Det är då det gäller. Nu börjar det kännas på. Har suttit och gjort lite minitester. Vissa av den kan jag å andra inte. Vet inte om det är nerverna som spökar på mig eller om jag absolut inte kan detta. Hela min sommar hänger på att jag kommer att klara detta. Är just nu skit nervös. Jobbade i går och idag ska jag ta en paus i mitt pluggande med att åka på stan och fixa  med min mobil som jag så duktigt har spräckt glaset på. Hm... I morgon är det städ och plugg som gäller.... Måtte jag klara detta

För andra året på raken, har jag nu tagit mig runt de 5 km som vårruset är. Det är inte en sådan lång sträcka. Fast för mig som har en kropp som är som den är, känns det på. Tror jag och C tog oss runt på ca 55 minuter. Skulle gärna vilja kunna springa runt. Nått att försöka träna på. Skulle ju vara grymt häftigt att kunna. 😊. Ska göra det jag kan för att ta mig runt på en kortare tid nästa år😊. Stolt över mig själv att jag har kommit så här långt😊

Igår efter jobbet, vart jag först bjuden på middag på churt street. Senare på kvällen vart det en tur till Sandviken för den årliga crusingen. Det var trevligt som vanligt. Den turen är den som jag och LG har för oss själva. På nått sätt är det vår kväll tillsammans😊

Att få tillbringa denna dag med mina barn betyder allt. Men jag är otroligt tacksam för all tid jag har med dem. Saknaden av Emma som bor så långt bort är stor. Åh jag hoppas att jag snart kommer träffa henne. Om det är nått jag själv anser att jag gjort bra, så är det mina tre tjejer. Är grymt stolt över de alla tre. Jag är inget utan dem. De är de som gör mig hel.

Om precis en vecka mitt på dagen har jag gjort klart min tenta. Åh vad jag längtar dit. Har suttit en  del nu i kväll och försökt att få in lite mera i mitt huvud. Men det känns som om det är totalstopp. Det får inte plats mera information i mitt huvud. Gör allt för att försöka ha kunskapen  på en VG nivå för att kunna  iallafall klara ett G. Det kommer vara så grymt skönt när allt detta är över och jag förhoppningsvis har klarat denna kurs så att jag kan få träna på att ge råd och att jag kommer kunna jobba som det är tänkt med egenvården i sommar. Så nu har jag nedräkning till att detta ska vara över. Jag förstår verkligen hur mina tjejer känner sig inför alla sina prov. Man vill bara att det ska vara över.

Jösses vad jag saknar mina naglar. Har suttit och kollat lite på några som jag har haft. Åh jag saknar dessa. Men att jag har inte haft den tiden för mig själv att göra dessa nu på ett tag. Men kanske kan jag hinna med mig själv här nästa vecka😊. Jag har inte gjort så mycket naglar här på andra heller. Men det beror på att jag inte har hunnit med. Nu får vi se om det kan bli lite mera här fram över när jag endast har jobbet att tänka på.

Har i två dagar cyklat till jobbet. I går fick jag hämtning av LG när jag slutade att jobba. Idag så hade Tilda cyklat till son träning och jag åkte dit efter jobbet för att göra henne sällskap hem sedan. Det var ju nått år sedan jag cyklde och nu vill jag lova att jag har en kropp. Det har även blivit höga halter av de pollen som jag inte tål. Det vart en liten kur med bricanyl  när jag kom hem. Att det blev cykling till jobbet beror på att bilen varit utlånad. Men det gick ganska lätt att cykla, så det kan nog bli fler gånger . 🙂🙂

Nu börjar det märkas att jag är på upploppet. Det är lite mer än 1,5 vecka kvar tills att vi har Tenta och det är de sista uppgifterna som skall lämnas in. Jag känner att jag verkligen får kämpa med mig själv för att jag ska göra klart mina jobb. Jag har i kväll förhoppnings vis gjort min sista produkt fördjupning på bra länge eller kanske till och med för alltid. Måste säga att jag fick verkligen kämpa för att göra klart den sista. Har ju en hel del till som jag bör gå igenom  och lyssna på ikväll. Men jag känner redan att det bara är bortkastad tid. Inget kommer att fastna i alla fall. Nä just nu så bara strular det mesta så jag ger upp för i kväll. Ny dag i morgon och nya tag.  Tack och go natt 😉

Borta bra, men hemma bäst. Har haft riktigt bra dagar i Sundsvall med mina klasskamrater. Men det har tagit hårt på min kropp och jag har fått kämpat hårt för att klara det. Just nu sitter jag här hemma och njuter av att vara här. Jag älskar verkligen mitt hem. Jag mår så mycket bättre när jag får sova bredvid min älskling. I dag kommer jag bara ta det lugnt och njuta av att vara hemma. I morgon kommer jag åter behöva ta tag i det som ska göras här. Snart börjar allt om från början igen. Nu är det bara till att åter samla kraft till att klara av tentan som är om två veckor och att sedan hålla tummarna för att jag kommer att få jobba så mycket som jag hoppas på att få göra. Att jag inte har tagit mig vatten över huvudet.

Har den senaste tiden haft många fysiska åkommor på grund av stressen som finns i min kropp just nu. Jag har än så länge inte fått reda på hur det kommer att bli för mig i sommar. Om hur jag kommer att få jobba eller inte. Inte för att jag tror att jag kommer att bli utan. Det är med frågan om hur många timmar och kommer jag att över leva detta. Eller är det så pass lite så jag måste ta dessa kurser på högskolan för att ekonomin ska kunna gå runt. Jag har ju lite sparat med det är inte mycket. Sedan är det tentan jag ska ha om lite mera än två veckor. Nu känns det på. I och med att vädret oxå är kallt så känner jag av min vanliga värk i kroppen, som även får sig en extra puff av all stress. Lite kaka på kaka och moment 22 som jag är inne i. Värken i kroppen gör att jag tappar minnet/ koncentrationen. Jag tänker en sak men säger en annan. Detta gör att personer hela tiden påpekar och skrattar åt att jag har så jobbigt med det hela. Det är jobbigt när jag kämpar allt jag kan för att d...

Bjuder på en gammal bild när jag är ute på en av mina rundor. Inte så vacker. Men det är jag aldrig när jag promenerar. Måste få säga att än så länge har jag inte än lessat på att röra på mig. Jag försöker att ta mig ut ca 5 gånger i veckan. Men det känns alldeles för bra i kroppen när jag tagit mig runt att det kan bli att jag går nästa alla dagar i veckan. I morse sov jag över och hann inte med rundan. Hade gruppträff och sedan var det jobb som gällde. Men kunde inte låta bli att ta mig ut efter middagen och innan jag skulle hämta Tilda på träningen. Känner mig så nöjd medig själv när jag tagit mig runt🙂🙂

I dag har jag fått upp farten. 96 st instuderingsfrågor och en produkt har jag och C fått hop. Om jag får skryta har jag gjort det mesta själv. Åh det bästa ut av allt är att detta ska inte vara klart före fredag. Tanken är att jag även ska hinna göra det mesta av hud innan vi ska åka till Sundsvall. Nu är det bara till att hoppas att jag håller farten uppe🙂🙂

Det är precis så jag känner mig i dag. Jag orkar inte göra det jag bör göra. Nu på dagen hämtade jag Carola och vi hade en trevlig dag med att ströva runt och äta lunch på köpis. Sedan när jag kom hem var det dags för att laga middag, Resten av kvällen skulle jag behövt ägnat åt att plugga, men jag har ingen som helst motivation. I morgon ska jag följa med Carola till tandl å sedan på em skall jag cykla till Lindas skola för att färga längderna på håret. Det kommer inte bli så mycket gjort den dagen heller. Men förhoppningsvis så kommer jag att få till det på lördag och att jag då även kommer att göra klart allt som jag har att göra. Samtidig som jag vet att jag har allt detta så orkar jag inte stressa. Jag känner mig bara flummig när det gäller allt. Men men, förhoppningsvis så kommer jag i kapp i helgen. 😊

Idag tog jag en långpromenad till min sambos föräldrar just för att jag skulle hämta min cykel som hans pappa hade lagat åt mig.  Kunde inte låta bli att käppa ett kort på hur härligt det var i solen. Samtidigt så vart det en liten promenad av nostalgi när jag gick där igenom Hagaström. En plast som varit mitt hem. Visserligen endast i några månader, men jag trivdes ganska bra i området. Såg att han (mitt ex) målat om huset och gjort fint med sin nya sambo. Tankar som gick till den tiden. Samtidigt så kom tankarna på efter och när jag började träffa min nuvarande sambo. då gick jag denna väg hem till hans hus i Lund. Det är ju ca 1 mil från där jag bor till hans fd hus, men jag gick dit några gånger 😊. Mycket har hänt sedan dess och jag vart lite nyfiken på hur han (exet) har det nu för tiden. Ja inte för att jag vill ha han tillbaka. Nää,, jag har det grymt bra med den mannen jag bor med i dag. Å jag ångrar inget när det gäller att jag flyttade i från Hagaström. Det e...

Man har många gånger sagt att minnet är bra, men kort. Det är just det mitt minne är. Jag kan säga en sak eller på börja en mening, när min hjärna samtidigt vänder håll och lägger koncentrationen åt ett annat håll. Då försvinner allt jag börjat sagt eller det jag sa som kanske inte hördes. Alltså det försvinner ut ur mitt minne. Allvarligt, jag kommer inte i håg det jag tänkte eller sa, för knappa två sekunder sedan. Det är ofta otroligt frustrerade för just den som jag pratar med och oftast är det min sambo som råkar ut för just detta. Antingen så skäller eller hånar (enligt honom skojar) han mig för just detta. Jag skäms för att jag inte kommer ihåg. Det är jobbigt och jag känner mig dum. Hittar inte de rätta orden för hur det känns när man inte kommer ihåg det man sagt eller det man tänkte. Frustrationen att jag inte kan påverka det som händer. Önskar inte att någon får uppleva detta problem, men samtidigt så önskar jag att någon kunde se in i mig och känna det jag känner just när...

Mitt värsta går inte att jämföra med ditt värsta.  För några år sedan när en vän till mig hade en tid i livet där hennes sambo kämpade för livet och hon kämpade för att hålla modet uppe och finnas där för honom. Samtidigt så hade hon egna kroppsliga krämpor som hela tiden gjorde att hon kämpade i motvind. Var det just dessa ord hon sa till mig i tröst när jag kämpade med min värk. Jag hade precis beklagat/ gnällt att jag inte orkar mera och kommit på att jag kunde tacka min lyckliga stjärna att jag i alla fall hade en sambo som var frisk och kunde finnas där för mig när jag hade det svårt (fast det var nog det jag gnällde över) Just att hon var så stark och hade orken att lyssna på mig när hon hade det så svårt själv. Men hon menade att alla har vi våra svåra stunder i livet och vi alla upplever de olika tungt. Att man aldrig kan jämföra. Att bara finnas där som vän, hur stort eller litet det än är, betyder allt. Men som hon även sa: Det hjälper även mig att få glömma mitt eget...

Det är en underbar dag. Så därför kunde jag inte låta bli att ta en runda. Trodde den var 4 km. Men det visade sig att det fattades 200 m. Kände att jag måste hitta en som är lite längre. Får se om jag tar en annan i morgon eller så ska jag satsa på att göra dem jag har snabbare. Hur som helst så var det underbart skönt.