Minnet är kort.
Man har många gånger sagt att minnet är bra, men kort. Det är just det mitt minne är. Jag kan säga en sak eller på börja en mening, när min hjärna samtidigt vänder håll och lägger koncentrationen åt ett annat håll. Då försvinner allt jag börjat sagt eller det jag sa som kanske inte hördes. Alltså det försvinner ut ur mitt minne. Allvarligt, jag kommer inte i håg det jag tänkte eller sa, för knappa två sekunder sedan.
Det är ofta otroligt frustrerade för just den som jag pratar med och oftast är det min sambo som råkar ut för just detta. Antingen så skäller eller hånar (enligt honom skojar) han mig för just detta.
Jag skäms för att jag inte kommer ihåg. Det är jobbigt och jag känner mig dum. Hittar inte de rätta orden för hur det känns när man inte kommer ihåg det man sagt eller det man tänkte. Frustrationen att jag inte kan påverka det som händer. Önskar inte att någon får uppleva detta problem, men samtidigt så önskar jag att någon kunde se in i mig och känna det jag känner just när det händer. För jag mår verkligen inte bra av detta. Om bara någon kunde förstå. Känna att jag inte är ensam i detta. Jag tappar namn. Hittar inte orden. Ibland undrar jag om jag har en tidig from av alzheimers. Men vågar inte testa mig. För jag är inte säker på att jag kommer fortsätta vara sambo i ett sådant fall.
Rädd för hur jag kommer bli i framtiden. Är jag bara stressad, är det fibromyalgin eller är det något mer allvarligt?
Det är ofta otroligt frustrerade för just den som jag pratar med och oftast är det min sambo som råkar ut för just detta. Antingen så skäller eller hånar (enligt honom skojar) han mig för just detta.
Jag skäms för att jag inte kommer ihåg. Det är jobbigt och jag känner mig dum. Hittar inte de rätta orden för hur det känns när man inte kommer ihåg det man sagt eller det man tänkte. Frustrationen att jag inte kan påverka det som händer. Önskar inte att någon får uppleva detta problem, men samtidigt så önskar jag att någon kunde se in i mig och känna det jag känner just när det händer. För jag mår verkligen inte bra av detta. Om bara någon kunde förstå. Känna att jag inte är ensam i detta. Jag tappar namn. Hittar inte orden. Ibland undrar jag om jag har en tidig from av alzheimers. Men vågar inte testa mig. För jag är inte säker på att jag kommer fortsätta vara sambo i ett sådant fall.
Rädd för hur jag kommer bli i framtiden. Är jag bara stressad, är det fibromyalgin eller är det något mer allvarligt?
