Alldeles tyst!!

Nu har Alva krupit i sängen å ja sitter å väntar på att LG ska komma hem från jobbet.
Det är alldeles tyst här förutom tvn som låter lite.
Njuter lite av att vara själv små stunder. Längtar visserligen till att LG kommer hem. Men det är ju de enda stunderna ja har för mig själv å de behöver vi alla.
Jag behöver dessa nog mera än andra.
Min sorg att ja inte har nån att prata med är så pass stor att ja inte tror att det är nån som kan förstå.
LG var min bästa vän. En vän ja alltid kunde vända mig till när ja behövde nån att prata med.
Ja ångrar aldrig att det  blev vi, men ja saknar min vän.
Han som alltid fanns där.
Han finns inte där längre på samma sätt.
Han lyssnar inte på samma sätt å han ger mig inte den känslan längre att han finns där å backar upp mig.
Det saknar ja som vän.
Kommer ja nånsin att hitta en sån vän igen??
Men ja får väl vara glad att han vill vara mannen i mitt liv.
Å det är ja.