Envis som synden!!

Vet inte om det är bra eller dåligt att man är det. I dag har jag gått på av envishet, tjurskallighet å allt annat som gör en till en åsna.
Har plockat hop i köket, storhandlat å fixat medicin till mig själv. Detta har tagit mig hela dagen till kl 15 då ja har varit å hämtat tjejerna med väskor hos deras pappa. Det är nu min vecka med barnen igen.
Kan väl tacka gud för att man är kvinna å envis. Att man bara går på å gör det som måste göras.
Visst allt går sakta i jämförbart å det blir många sitt pauser för att man inte ska tuppa av.
Nu vill ja inte ner värdera män. Men ja kan säga att av dessa män som ja träffat å bott i hop med så har nog ingen av dem orkat gjort detta som ja gjort när de har varit sjuk.
De liksom bara "dör".  Har detta nått med det manliga å kvinnliga att göra??
Eller har det med att man är mamma, så man tillåter sig inte att slappna av å vara sjuk?
Men de som är pappor gör inte mer än att vara sjuka när de är sjuk.
Har ja fel??
Det kanske ja har. Det hoppas ja i alla fall. Men det är den erfarenheten ja har av män.
Men som sagt.. Vi kvinnor är envisa som åsnor oxå. Kanske därför vi fixar sånt som måste göras..
Kommentera gärna.. Min erfarenhet kan ju vara totalt galen..