Tankar å funderingar..

Satt å funderade hur jag nu ska ta detta som har hänt.
Vet inte om jag är lessen eller bara förbannad. Har ingen som jag kan ta detta med heller.
Fattar inte hur vissa verkligen lever å njuter på att hela tiden förstöra och såra.
Hur de även tar till tårarna för att få alla andra runt omkring å gör så att det är jag är thé bad guy.
Att det är jag som får skit på ryggen. Det är nått som gör så ont, när inte ens den som skall
vara ens stöttepelare finns där.
Det är bara till trycka ner å vara tyst.
Göra allt för att inte säga nått. För att man skall tänka på barnen.
Jag får inte säga nått för barnens skull. Men det får andra göra hur som helst.
Allt detta tär ju på mig å gör att ja inte klarar att hålla humöret uppe tyvärr.
Åh det tär på mitt förhållande till min sambo. Han ser inte vad som sker. Han ser bara den falska ytan.
Men det är ju inte lätt, för alla bevis raderas å han blir pumpad med en förvrängd version å ja får vara den dumma så klart.
Fattar inte vad ja har gjort för fel i början. Jag får fortfarande bära det andra har gjort. Jag får ta skiten.