Abstinens, Panikångest å Skuldkänslor!!
Ja det talar ju för sig själv här. Har nu gråtit två mornar på rad när ja vaknat. Antar att det är abstinensen som hälsar på. Är inte direkt röksugen. Det är bara kaos i min kropp just nu.
Visst det är ju inte bara det som spökar i mig just nu.
Jag har kommit till en sån del i livet igen, då man upptäcker att stora utgifter kommer att komma fram över. Mycket pga barnen. Ja det blir ju större. Nya kläder skall inhandlas, de gamla är ju för små snart.
Det är körkort på g. Ny cykel mm mm. You name it.
Ett del som alla kommer in i.
Mitt problem är att ja har svårt ändå att få allt att gå ihop varje månad. Inget konstigt för många.
Har nu under en tid gått igenom vad ja har för utgifter mm. Allt för att kolla vad ja kan dra in på.
Det som stod först på listan vart ju rökningen.
Inget konstigt det heller.
Problemet är att få andra att förstå. Vissa anser att ja är för drastisk som gör allt ja kan just nu för att hitta åt varje 100 lapp. Andra försöker lösa mina problem.
Nått som gör att ja får panik. När ja får panik, så får ja ångest för att ja har panik å ångesten gör mera panik.
Magen är totalt ur balans just nu. Vill bara gråta. Men ja får inte. För då går mitt dåliga humör ut på familjen. Åh så får ja inte göra. Åh all panik å ångest är tillbaka.
Önskar mig en lite vrå att stänga in mig i. Där ja får må som ja mår. Utan att höra att det är fint väder å vår, så man ska inte vara lessen. Att slippa höra att ja inte får gräva ner mig. Att slippa höra hur ja alltid ser allt i svart.
Eller bara slippa se hur andra ska fixa mitt problem.
Varför kan de inte bara lyssna, försöka förstå, bara finnas där utan dumma kommentarer eller att försöka fixa felen.
Just nu sitter ja riktigt fast i skiten å vet inte hur ja ska komma upp.
Kan ju inte ta en rök för att lugna nerverna. För ja har inte råd att röka längre. Måste sluta så pengarna räcker till annat. Måste ju sluta med det enda i livet som ja kostade på mig själv.
Rökningen är det enda som ja hade till mig själv.
Visst det är ju inte bara det som spökar i mig just nu.
Jag har kommit till en sån del i livet igen, då man upptäcker att stora utgifter kommer att komma fram över. Mycket pga barnen. Ja det blir ju större. Nya kläder skall inhandlas, de gamla är ju för små snart.
Det är körkort på g. Ny cykel mm mm. You name it.
Ett del som alla kommer in i.
Mitt problem är att ja har svårt ändå att få allt att gå ihop varje månad. Inget konstigt för många.
Har nu under en tid gått igenom vad ja har för utgifter mm. Allt för att kolla vad ja kan dra in på.
Det som stod först på listan vart ju rökningen.
Inget konstigt det heller.
Problemet är att få andra att förstå. Vissa anser att ja är för drastisk som gör allt ja kan just nu för att hitta åt varje 100 lapp. Andra försöker lösa mina problem.
Nått som gör att ja får panik. När ja får panik, så får ja ångest för att ja har panik å ångesten gör mera panik.
Magen är totalt ur balans just nu. Vill bara gråta. Men ja får inte. För då går mitt dåliga humör ut på familjen. Åh så får ja inte göra. Åh all panik å ångest är tillbaka.
Önskar mig en lite vrå att stänga in mig i. Där ja får må som ja mår. Utan att höra att det är fint väder å vår, så man ska inte vara lessen. Att slippa höra att ja inte får gräva ner mig. Att slippa höra hur ja alltid ser allt i svart.
Eller bara slippa se hur andra ska fixa mitt problem.
Varför kan de inte bara lyssna, försöka förstå, bara finnas där utan dumma kommentarer eller att försöka fixa felen.
Just nu sitter ja riktigt fast i skiten å vet inte hur ja ska komma upp.
Kan ju inte ta en rök för att lugna nerverna. För ja har inte råd att röka längre. Måste sluta så pengarna räcker till annat. Måste ju sluta med det enda i livet som ja kostade på mig själv.
Rökningen är det enda som ja hade till mig själv.
