Jobbiga dagar!!
Nu har man varit eller rättare sagt ja är i en riktigt jobbig perjod igen. Har nu varit rökfri i 3 hela veckor å just nu lever min kropp å mina känslor ett helt eget liv. Humöret svallar över åt alla håll. Jag fryser å har riktigt rejäl huvudvärk till å från. Ont i kroppen.
Håller inte på att blir sjuk. Utan ja tror att min kropp å huvud skriker på alla sätt att den vill att ja ska röka. Jag klarar ju av att stå emot suget. Det går ju över efter en stund. Så nu försöker nog min kropp på alla andra sätt att göra mig uppmärksam på att ja ska röka.
Jag har inge annan förklaring till att ja mår som ja mår.
Känns hemskt ensamt att må så här. Verkar ju som alla andra som har slutat röka klarar det så grymt lätt.
Varför kan ja inte klara det lika bra som alla andra??
Vill verkligen få visa alla att ja kan klara detta. Det är många som väntar på att ja ska börja röka igen.
Har ju som ja skrivit tidigare fått kommentaren "jaa vi får väl se ur länge det går denna gång."
Jobbiga ord att höra. Att ja inte klarar av att fixa saker.
Därför min stora envishet denna gång.
Är det därför ja mår som ja mår just nu??
Har ja det jobbigare än alla andra??
Åh om ja nu har det. Varför ??
Känner mig mycket ensam i denna kamp. Visst det är ingen som kan ta denna kamp åt mig. Det kan ja ju bara göra själv. Räknar verkligen dagarna nu. För varje dag ja klarar detta är ett steg mot målet..
Håller inte på att blir sjuk. Utan ja tror att min kropp å huvud skriker på alla sätt att den vill att ja ska röka. Jag klarar ju av att stå emot suget. Det går ju över efter en stund. Så nu försöker nog min kropp på alla andra sätt att göra mig uppmärksam på att ja ska röka.
Jag har inge annan förklaring till att ja mår som ja mår.
Känns hemskt ensamt att må så här. Verkar ju som alla andra som har slutat röka klarar det så grymt lätt.
Varför kan ja inte klara det lika bra som alla andra??
Vill verkligen få visa alla att ja kan klara detta. Det är många som väntar på att ja ska börja röka igen.
Har ju som ja skrivit tidigare fått kommentaren "jaa vi får väl se ur länge det går denna gång."
Jobbiga ord att höra. Att ja inte klarar av att fixa saker.
Därför min stora envishet denna gång.
Är det därför ja mår som ja mår just nu??
Har ja det jobbigare än alla andra??
Åh om ja nu har det. Varför ??
Känner mig mycket ensam i denna kamp. Visst det är ingen som kan ta denna kamp åt mig. Det kan ja ju bara göra själv. Räknar verkligen dagarna nu. För varje dag ja klarar detta är ett steg mot målet..
