Panik ångest på jobbet.

I dag var det nära att ja föll dit. Hjälp vad ja fick kämpa med mig själv. Det vart prat om pengar å att ja skulle behöva handla åt barnen.
Jag får skuldkänslor å panik.  Vet ju att de behöver saker å att det är ja som måste se till att de får det som de behöver.
Men sedan ja var i väg å klippte mig å tjejerna så får ja panik bara av att tänka på att ja ska köpa underkläder åt dem. Just för kostnaden.
Den gången då vi klippte oss, så¨fick ja ner kört i min hals att har man det så fattigt som ja har det. Så kryper man för sånna som tar mindre betalt än att betala så dyrt. Jag vill ge min dotter en ny cykel, men känner att den kostar för mycket pengar för att ja ska göra mig råd. Eller just det att ja känner att ja inte får göra mig råd till det.
Jag får panik för att jag gör av med pengar på mig å mina barn. Att ja inte har rätt eller är värd att kosta på oss det. För till oss duger det med begagnat. Vi är inte värda mera.
Sånt gör mig lessen.
Har kämpat verklige för att inte gråta i dag. Å nu när A gick ut till en kompis, så ja vart ensam kom allt över mig igen.
Vet inte riktigt vart ja ska ta vägen. Snart kommer alla hem å då får ja inte vara lessen längre. Måste vara glad å inte låta detta gå ut över någon i familjen. Får inte visa hur ja mår.
En dusch så kanske tankarna kan rinna av mig.